Idag.... förlåt alla.
eller ah ni, att jag va så borta.
På syslöjden bara släppte jag allt,
och det va förjävligt.
och bättre blev det inte pågrund av vissa personer som inte vet när det är dags att sluta..
Sen när jag läste lappen.
Allting brast,
pågrund av ett par bokstäver.
Men det va inga dåliga tårar,
men dom va inte bra heller.
Har aldrig riktigt kännt den känslan förut tror jag.
Men jag tror att det va tårar för något jag längtade efter.
Att allt bara ska bli som vanligt.

"Everything is gonna be okey :) "

Och jag är avundsjuk tror jag.
På dig,
på er,
som inte "förlorade" något av det gamla,
det som var riktigt bra.
Att ni fortfarande längtar.
För att för mig är det nästan hemskt.

Det som var nästan det allra viktigaste i mitt liv,
är helt skakat,
bombat,
sönder?
Och det som jag längtar nästan allra mest efter är typ...
omöjligt, off the board.
det är synd,
för jag behövde verkligen det idag.
Såjävlamycket!

Men ah,
sen blir det bowling.
"yay"