jag hatar att jag inte kan kontrollera mina känslor!
som nu,
precis nu har jag lust att slå sönder något.
Slå sönder massor!
för jag vill inte leva med idag, inte imorgon, inte igår.  Inte just nu.
Är det möjligt för en människa att gå i ide tills... tills... jag vet inte ens vad jag längtar till.
jag vill bara att allt ska bli som normalt.
och så vill jag ha dig här.
det är nog det som bränns, att inte få chansen att känna efter.
och den svidande känslan om att aldrig få veta, om det hade kunnat vara en vändning i mitt liv.
Både på gott och ont..

Att aldrig få veta...
jag tror jag skulle sagt ja.
trots alla nej.

Jag har panik varje kväll för att lämna ännu en dag, tillbaka i min egen säng.
jag vill inte att dagarna, dagen, ska försvinna längre och längre bort.
för det ökar bara avståndet mellan oss, men jag har ju inget jävla val!
Snart ska jag gå och öka avståndet med ytterligare  några timmar.

jag hatar att jag inte kan kontrollera mina känslor!