Nej jag kan inte låta bli,
jag måste få skriva om dig.
Vare sig jag förbjuder mig själv till det yttersta eller inte!

jag måste skriva att du är helt underbar. Helt galet bra som du nog själv skulle sagt.
jag ger guld, nej, allt i världen till den orsaken som fick dig att stanna en vecka längre.
Veckan som skulle varit... inte dåligare men ändå inte bättre, utan dig.
Den skulle inte varit vad den blev.
därför ger jag orsaken hela världen och lite till.
Jag kan inte riktigt förstå att det verkligen var ett hejdå, ett hejdå som sträcker sig en lång tid frammåt..
kanske för alltid

och jag saknar dig så!



"och du din prick, glöm mig fan inte! <3"

"det gör jag inte <3"