det är så knepigt...
nyss kollade jag på säsongens första greys anatomy. jag älskar det. jag älskar meningen med varje avsnitt och de orden som liksom samanfattar hela grejen, hela meningen.
de får mig alltid att tänka och som jag ser det är det ett par väl utvalda ord till ett väl utvalt avsnitt.
men vad vet jag? det kanske bara är utslängda ord, det kan ju bli något segt efter några 50-tal avsnitt.
Med det är inte vad jag vill tro, och jag tror inte det :)

ikväll va meningen, varför ta det så svårt? så hårt? och så seriöst?
varför vara tung och djup när man kan vara lätt och...hög?

samtidigt som jag liksom vill ta åt mig så mycket som möjligt av tankarna, blir det så svårt.
för jag är djup. Jag har aldrig sett livet speciellt enkelt. jag har alltid velat ha en mening med allt, logik!
det är en fördel men samtidigt inte. Fördelen är väl att jag ser en mening med vissa grejer som är och som händer. Det känns som att därför blir det lättare att i grunden acceptera händelser för jag vet att det hände för att låta något annat hända. något som inte skulle hänt om inte...
men nackdelen är nog att jag inte kan ta allt lätt. Jag kan inte bara ta och.. ta det som det är. Jag vill ha logik och mening!

hade jag fått välja själv mellan att vara djup och...hög? då skulle jag lätt valt "hög".
jag tycker att man ska vara glad, ta dagen som den kommer och framför allt, ha kul!

det tycker jag :)